(1. nov. -97 /JV) /AB)

Våga -96 i Segelflygsport:

Cleared to Flight Level 200

Onsdag 3 april. Urkoppling på ca 1000 m i rotorn över sjön Tesse, som är standardurkopplingsplatsen vid "västliga vågor" på Vågå. Det blir en stunds stökig flygning innan jag får rätt på vågeriet. Den sensationella känslan när man lämnar rotoms kraftiga trubulens och kommer in i den laminära uppvinden i vägen upphör aldrig att fascinera. Vågsystemen är idag tydligt markerade i form av långa "pölsor" med "föhngluggar" i mellan. Det är alltså lätt att hålla sig på rätt plats i vågen. Faran med denna vädertyp är att gluggama snabbt kan dra igen och när man kommer på höjd blir det svårt att urskilja snöklädda fjäll från moln.

Stiget ökar hela tiden. Det första molnskiktet ligger mellan två och tre och ett halvt tusen meter. I detta skiktet visar L-NAVens integrator som bäst 6.7 m/s! På tretusen meter ropar jag upp Oslo kontroll och begär clearance till FL200 vilket snabbt beviljas. På fyratusen sätter jag på syrgasmasken och på femtusen avtar stiget markant. Det är märkligt, vi är nästan 30 segelflygplan här uppe, men jag ser inte ett enda. Jag hör bara när de får clearance av Oslo kontroll och när de lämnar höjden.

Jag flyger uppvind, mot Glittertind. Det är Glittertind och Galdhöpiggen, Skandinaviens högsta fjäll (ca 2450 m), som genererar vågorna. L-NAVen i Janusen, är kopplad till en Garmin GPS och den ger mig aktuell motvind - 80 km/h. Utsikten är fantastisk. Molnlandskapet under mig blandas med den vita fjällvärlden. Högt över oss en intensiv aprilsol som vänner gott under huven. "Språnget" uppvind till nästa våg är mindre än 10 km men det kostar mer än 1000 m i höjd. Höjd förbrukas snabbt vid vågflygning. Väl etablerad i vågen stiger det åter med 2-3 m/s. På sextusen meter, när jag är säker på en höjdvinst av 5000 m lämnar jag och sjunker mot isen vid Vågå. Det finns folk på isen som vill upp och hämta diamanter - själv hämtade jag min egen på samma ställe påsken 94. Dagens högsta höjd uppnås av lägerchefen själv - Svein Olav Thorø - med drygt 8000 meter.

Hela flygningen varar i en timme och tjugo minuter. Framåt femtiden börjar det bli dags att dra sig till hotellet för att avnjuta en stunds badplaskande med döttrarna i hotellpoolen. Vid sjutiden är det dags att samlas på Nygrens hotellrum för en drink innan middagen och lite ljug om dagens flygningar och aktiviteter i skidbackarna. Den fina whiskyflaskan korkas upp, för det visar sig att Anders och Ola tagit sina diamanthöjder och Nisse och Nynne sina guldhöjder.

Middagen, som är av buffétyp med lax av alla de sorter, "spekemat" m m, är som alltid på Vågå en kulinarisk begivenhet av den bättre klassen. Efter middagen intages kaffet i "peisestuen", som innehåller både bar och dansorkester. Segelflygare får dessutom pilsnerrabatt före klockan 2200.

Detta var en typisk dag på ett påskläger i Vågå (nåja, det är ju inte var dag flygvädret är så här fint, men resten av aktiviteterna är ju inte så väderberoende).

När det inte flygs i Vågå så gäller t ex skidåkning både utför och på längden. A andra sidan är det inte ofta det inte går att flyga. Jag har nu deltagit i lägret de senaste fyra åren och under denna tid har det bara varit oflygbart under två dagar. Men då var det å andra sidan så dåligt att det inte ens gick att vara utomhus.

Det fina med Vägå är just att det är så familjevänligt. Ida och Hanna stortrivs och längtar tillbaka.

Det finns med all säkerhet få ställen i Nordeuropa som kan erbjuda våg och hangmöjligheter vid så skiftande vindriktningar som Vågå. Tidigare har man sagt att vind mellan syd-väst-norr ger väg och det finns hang för alla vindriktningar. I år flög vi dock våg till över fyratusen meter i ostlig vind. Till detta kommer att Vågå är Norges nederbördsfattigaste område.

Vågålägret arrangeras av Drammen FK, en av Norges största flygklubbar. I år deltog även Norges största klubb i lägret, NTHF (Norges Tekniska Högskolas Flygklubb, som ligger i Trondheim). NTHF brukar arrangera sitt eget påskläger på Oppdal, men p g a inskränkningar i verksamheten på Oppdal (bullerproblem) så valde man att flytta hela verksamheten tillväga.

Mer än hälften av lägerdeltagama kommer från Sverige och merparten av flygplanen likaså. Svenska klubbar representerade i Vågå i år var Malmö, Skövde, Herrljunga, Linköping, Torsby och Karlstad.

Årets resultat blev att det flögs åtta av åtta möjliga dagar, ca 550 starter, 14 höjdvinster över 5000 m, 30 höjdvinster över 3000 m, toppnotering drygt 8000 m och ett norskt tvåsitsarrekord med drygt 6000 m höjdvinst.

Robert Danewid
(Sakset fra Segelflygsport nr.2/96)